Husletandet fortsätter...

I oktober besökte vi Fastighetsmässan - att köpa hus utomlands i Kistamässan som arrangeras för de som intresserar sig för att köpa fastigheter utomlands. Mässan var välbesökt och fyllde på några av de luckor vi hade vad gäller relationen husköp och juridik i Frankrike.

När vi lämnade Marseillan i september så dröjde våra tankar kvar vid huset vi hade besökt där. Huset, vi hade i åtanke, låg i den gamla delen av Marseillan och var mycket litet men hade charm och var väl underhållet. Efter flera turer fram och tillbaka beslöt vi oss för att satsa på det och skrev ett mejl till mäklaren och berättade om våra planer. Dagen efter fick vi ett nedslående mejl där hon skrev att en äldre dam hade lagt ett bud på fastigheten. Kvinnan hade planer på att köpa det för att kunna hyra ut till de många turister som besöker området under sommaren. Typiskt! Huset var enligt oss inte värt mer än vad vi tänkte erbjuda och vi ville därför inte gå in i någon budgivning. Det slutade med att vi bestämde oss för en snabb resa ner igen i mitten av oktober för att titta på fem andra fastigheter som hade dykt upp på marknaden under vår frånvaro. 

Det är inte det lättaste att få en uppfattning om husen som ligger ute på nätet till försäljning! Franska fotografer har definitivt en hel del att lära om hur husbilder ska göras attraktiva och säljbara...efter att ha studerad bilder av hus där allt som syns är hörnet på en trappa, en golvmopp, en tröskel och väggen på en balkong beslöt vi oss för att se dem på riktigt...De franska lagarna gör det dessutom svårt att bli av med hyresgäster som hyr i andra hand - vid ett tillfälle hade ett av husen som salufördes på nätet en bonus...en sjuttioårig tant som kommer med på köpet...   

Vad gällde flyg så fanns det inte mycket att välja på just vid den tidpunkten vi kunde resa ner. Det enda flyg som fanns gick till Lyon (300 km från Marseillan) där vi hyrde en skruttig automatväxlad Citroen och höll tummarna att den skulle ta oss hela vägen fram...och förhoppningsvis även tillbaka... 

Vi hittade ett B&B i Le Grau d'Agde, som ligger ca. åtta kilometer från Marseillan, och bokade den snabbt. Eftersom vi aldrig hade varit i den trakten ville vi samtidigt passa på att utforska något nytt. På B&B bodde även ett medelålders par från Manchester som hade hamnat i Le Grau Agde som en nödlösning eftersom deras hotell i Carcassone visade sig vara uruselt. De åt frukost samtidigt som oss och hunden...och vi hamnade av misstag in på frågor som rör invandring där de hade långa utläggningar och starka, inte alltid underbyggda, åsikter om hur alla invandrare stjäl av fattiga engelsmän. Det är obehagligt hur faktaresistens liksom rent och skärt hat och misstro mot det främmande från alla läger växer sig allt starkare...    

Uterummet på B&B där det säkert är trevligt att sitta när det är varmt...nu var det ca. 7 grader när vi vaknade på morgonen. Burr. 

Här satt vi och åt frukost med ägarinnans hund som en av frukostgästerna. Ägarinnan hade gjort hemmagjord sylt som smakade underbart med varma croissanter! 

På kvällen när vi anlände var vi uthungrade efter att endast ha fått i oss en mini-spenat-paj på flyget och gick iväg till en trevlig restaurang där vi slappnade av med god mat och vin. Ägarinnan till B&B kände ägarna till restaurangen som bjöd oss på champagne för att hälsa oss välkomna. Trevligt!!

Le Grau d'Agde i oktober

Le Grau d'Agde är en turistby inte långt från Agde och Cap d'Agde som är intensivt besökt under sommarhalvåret men som går in i någon slags dvala när dagarna flyter in i oktober, november och december. Några restauranger var öppna och en och annan vilsen turist strosade omkring längs de långa och breda strandpromenaderna men övrigt gapade stränderna tomma. Byn kändes mer turistig än Marseillan men stränderna som böljar in mot land i små ombonade bukter är nog väl värda att besökas under vår- och sommarhalvåret. 

De små badbukterna i Le Grau d'Agde var inbjudande...

Det verkar finnas en hel del äldre pensionärer från olika delar av världen som tycks ha köpt hus i trakten. Det var många som var ute och spelade boule när vi promenerade runt på lördagseftermiddagen och vi kunde höra ett och annat energiskt f-n och sjut-n också ljuda på bouleplanen. På dagen var det underbart att sitta ute och känna solens strålar värma ansiktet - vi passade på att ta en öl och kaffe på ett av byns öppna caféer. Det var 18-20 plusgrader på dagen, men när solen började gå ner så sjönk temperaturen snabbt ner till tio och ibland under... 

Solen är på väg ner och till vänster skymtar piren dit vi promenerade ut innan kvällsmaten 

De grå skuggorna i bakgrunden är berg från bergskedjan Pyrenéerna.

När solen var på väg ner passade vi på att ta en promenad till en av flera pirer som finns i området. Det var verkligen vackert att se solen sänka sig ner bakom Pyrenéerna i fjärran medan vi vandrade på de svarta basaltstenarna som utgjorde vägen ut till piren!

En vy av Le Grau d'Agde från piren

 Piren i närbild...

  Piren i närbild...

Husbesök x 5

Vi besökte fem olika fastigheter under en och samma dag, men det var framförallt en som väckte vårt genuina intresse. Den var - precis som den förra - belägen en minut från stadskärnan och när vi stack huvudet utanför balkongräcket så kunde vi känna doften från bageriet som låg strax bakom hörnet. Huset från slutet av 1800-talet har tre våningar och är på 58 km2, med en kommande takterrass på 9 km2. Huset stamrenoverades för tio år sedan så allt kändes fräscht och gediget. Enligt den franska mäklaren hade det bott en gammal man i huset tidigare, men han hade bara nyttjat bottenvåningen. Under hans tid var byggnaden i så dåligt skick att taket i köket hade rasat ner en gång och lämnat ett stort gapande hål på andra våningen. Det var tur att farbrorn klarade sig med livet i behåll...Efter det renoverades allt från grunden.     

Den vindlande trappen...

På tredje våningen flödade solljuset in.   

Från fönstret på tredje våningen skymtade Marseillans kyrktorn...Det är ett ställe som inbjuder till att skriva!

Det andra våningsplanet med en fransk balkong var något mörkare än plan tre - men välgjort och med fina takbjälkar. 

Vi bestämmer oss för att köpa den!

Vi var lätt möra efter en dag med fem husvisningar, men vi kände ändå att det nog var ödet som ville att det första huset vi hade siktat in oss på aldrig blev av! Huset med de tre våningarna och kommande takterrassen var mycket större och mer välskött än det förra. Det rymmer oss fem utan problem men gör det också möjligt att bjuda flera familjemedlemmar och vänner utan att alla behöva ligga som packade sillar. Jag och min man satt ett tag i parken där rosorna fortfarande blommade och insöp det underbara solljuset innan vi vandrade vidare mot stranden i närheten.    

Det var oktober men flera blomsorter blommade för fullt. 

I lagunen Étange de Thau finns många båtar förtöjda.  

Den här stranden ligger tio minuter från centrum. På somrarna städas tången bort och det är fin sandstrand i botten. Även om den inte är lika trevlig som Marseillan Plage är det helt OK att ha en strand på gångavstånd.  

 Efter en god lunch så susade vi och vår skruttiga Citroen vidare mot Lyon. Bilen fick för sig att få pyspunka halvvägs tillbaka vilket gjorde oss till flitiga besökare av mackernas luftpumpar...Lyckligtvis kom vi fram välbehållna till flygplatsen - med huvudet fullt av husdrömmar. 

En av många spännande portar i Marseillan.