Att våga gå från idé till handling...

Vår nioåriga dotter uttryckte för någon dag sedan med en gravallvarlig stämma följande: "Mamma, vet du att jag tycker Sverige är det tryggaste och bästa landet att bo i hela världen, men jag vill inte att det ska vara så kallt och mörkt hela tiden". Men dem orden fångade hon in de tankar som jag och min man har känt gro i oss under flera års tid. Vi älskar Sverige men saknar värme och ljus när sommaren glider förbi in i höst- och vintermörker. Under en resa till Samos i juli 2015 satt vi under olivträden i hotellets trädgård medan vi lät blicken vandra över ljusspelet som uppstod av att solens strålar försökte leta sig in bland bladverken och konstaterade två saker: 1) vi mår så bra i sån här miljö och 2) vi har faktiskt möjlighet att förlänga den här känslan genom att köpa ett sommarhus vid Medelhavet! Det var på Samos som vi för första gången började leta lägenheter och hus på allvar...

 Samos, juli 2015...stället där vi bestämde oss att gå från idé till handling

   

Var vill vi boa in oss?

Även om Grekland har varit ett favoritresmål för familjen under femton års tid så kom vi snabbt fram till att vi inte riktigt skulle känna oss hemma där eftersom ingen av oss behärskar språket. Det ställe som vi alla har anknytning till är Frankrike av olika anledningar: min man har bott där och jag och de två äldsta barnen, har läst, alternativt läser franska under skoltid...Dessutom lockar den franska maten och vinet! När den tanken slagit rot så började vi aktivt att leta lägenheter och vi bestämde oss för området Languedoc-Roussilon i södra Frankrike eftersom det inte är så exploaterat som Provence. I augusti 2015 bokade vi tid med två mäklare i området och satte oss på ett flyg till Marseille eftersom flygresorna till Béziers och Montpellier var uppbokade. Där hyrde vi en bil och passade på att ta in omgivningarna under bilfärden under ljudet av Patricia Kaas fylliga röst...Det första stoppet var i Marseillan vid lagunen Étange de Thau, ca fyra kilometer från Medelhavet och Marseillan Plage, där vi tittade på ett litet (med betoning på litet) hus i ett mysigt gammalt kvarter i stadens kärna. Mötet med Marseillan var bokstavligt talat kärlek vid första ögonkastet. Hamnen, stranden, strandpromenaden, de många caféerna, stadskärnan med biblioteket, affärerna, saluhallen, de vindlande gatorna, människornas vänlighet och stadens lugn var en underbar mix och det kändes konstigt att behöva ge sig iväg efter några timmar för att titta på en lägenhet i byn Servian och sedan Agde.

Hamnen i Marseillan. Runt den ligger flera mysiga restauranger och caféer där de serverar skaldjur bla. De har även båtuthyrning och olika vattenaktiviteter. 

Fyra km från centrum ligger Marseillan Plage vid Medelhavet. Skönt vatten och sandbotten!!

Kyrkan i Marseillan

Centrum - med många små caféer, affärer, saluhall, bageri (kyrktornet syns i bakgrunden). 

En av flera parker vid hamnen i Marseillan

Ett besök i Servian 

Efter en god lunch på ett av Marseillans många hamnrestauranger (med bl a färska musslor och ostron från lagunens mussel- och ostronodlingar) tog vi bilen till Servian en liten by på ca 4000 invånare som ligger ca. 30 kilometer inåt land från Marseillan och tio minuter från turistbyn Pézenas där vi hade hyrt ett litet rum i ett stämningsfullt B&B. Strax utanför Servian ligger den ljuvliga trädgården Le Jardin de Sain Adrien. Det tog ett tag att irra till byn Servian eftersom vår GPS hade bestämt sig för att stigar utan tvekan kunde likställas med bilvägar. Den kunde för allt i världen inte förstå varför vi resolut undvek att åka in på de vägar den så glatt föreslog och tycktes gradvis bli lika frustrerad som vi av dess ivriga "gör-en-u-sväng" kommentarer att döma. När vi äntligen kom fram stod mäklaren och väntade på oss med ett artigt leende på läpparna och en något härjad blick. På väg till lägenheten berättade hon att Servian, enligt henne, är bättre än Marseillan eftersom den inte blir fullt så kall och fuktig under vintern . Lägenheten som vi tittade på var också liten (ca 30 km2) och bokstavligt talat en del av byns centrum. Torghandeln låg precis utanför fönstret...Efter ett samtal med den svenska mäklaren och hennes franska mäklarkollega så slog det oss att ett köp av lägenheter inte är det klokaste alternativet eftersom det gör oss så intimt sammanlänkade och beroende av fastighetens övriga invånare. Om man har tur så löper relationen smärtfritt, men det kan lika gärna bli så att taket rasar in och ingen av de övriga är villiga att betala sin andel för att laga den. Men det var inte bara lägenheten som inte kändes rätt...vi saknade dessutom doften av havet i Servian...  

Utsikt från lägenheten i Servian

Färden bär vidare mot den uråldriga staden Agde vid Medelhavet...

Den franska staden Agde är en av Frankrikes äldsta städer och grundades ca 600 f Kr och är känd för den bruna Basalt som används vid olika byggnationer - inte minst den ståtliga katedralen. Agde är även känd för dess stora nudiststränder. Staden är fullproppad av turister under sommaren och dess stränder är, enligt skvaller från bygden, nästintill omöjliga att hitta ett utrymme på där badlakanen kan bredas ut. Den centrala delen av Agde består precis som Marseillan av små vindlande gångar och färgglada portar, men kändes inte lika städad och lugn. Vi tittade på en fin lägenhet högst upp i en fastighet i gamla delen av Agde. Den var hemtrevligt inredd och hade en utsikt över takåsarna...Från terrassen kunde vi höra mängder av luftkonditioneringar som brummade lite lätt i takt med skogsduvornas hoande. Efteråt satt vi en timme på caféet vid det stora torget och slurpade glass för att känna in området.    

Huset med den målade fasaden - ett av flera kännemärken av staden.

Agdes gamla gränder..

Ett av torgen i centrala Agde där vi satt i drack kaffe och åt glass medan vi studerade omgivningen

Efter glass, kaffe och en promenad bland gränderna där mängder av barn lekte och åkte skateboard nerför sluttande gator kom vi fram till att Marseillan - trots allt - leder i mysighetsfaktor...

Vårt hemtrevliga B&B i Pézenas

Vi bodde i ett jättemysigt B&B mitt i Pézenas som sköttes av en vänlig medelålders kvinna! Frukosten serverades på hennes innergård, pyntad av terrakottakrukor med olika kryddväxter, fruktträd och prunkande blommor. Kring frukostbordet samlades alla gästerna på B&B och det serverades färska fikon, croissanter, andra färska frukter och hemmagjord sylt. De övriga gästerna var fransmän och det var spännande att förstå och göra sig förstådd...Örat var på helspänn men med hjälp av tålamod, kroppsspråk och ett visst mått av pusslande så lyckades vi göra oss hyfsat förstådda.   

Rummet på B&B 

Staden är ett känt turistområde inte minst på grund av dess slingrande gator, musik-, kultur- restaurang-, och caféliv. Den har sina rötter innan romartiden men Moliéres förkärlek för staden under 1700-talet har bidragit till att sätta den på kartan. Pézenas betyder ungefär fiskdamm och kommer ur en legend som hävdar att det fanns en sjö bakom slottet fylld av fiskar. Det franska kulturministeriet har kulturmärkt 116 artefakter varav trettio är skyddade med stämpeln 'Historiska monument'.    

En leksaksaffär...

Det vilar något magiskt över Pézenas och den påminner lite om en sagostad. Vi var där en helg och det fanns gatumusikanter på flera ställen runt omkring i staden och vi kunde inte låta bli att stanna och lyssna. Under fredagarna har affärerna dessutom öppet sent och barn och unga fyller gatorna efter tio-elva på kvällen...På ett av torgen hade de vinprovning och alla som ville kunde vandra runt med sina vinglas och smaka på olika sorter. Vi stannade till vid ett torg intill kyrkan och beställde vin, lyssnade på musik och funderade på vad vi sett, vad som kändes rätt och vad för typ av hus som vi längtade efter...Efter någon timme började magen kurra och vi vandrade vidare. Till slut fastnade vi för en stämningsfull restaurang lite i utkanten av stadskärnan där en man och hans kanadensiska kompis spelade låtar som fick oss att rysa av välbehag. Tydligen hade de precis lärt känna varandra och kom på att båda gillar musik och bestämde sig för att spela några låtar...Ägaren kom då och då ut och jamade med. Vi beställde trerätters. Skaldjurstallriken och den flamberade ananasen på slutet var så goda - kan fortfarande känna smaken!!  

 Musikanter vid restaurangen. Mannen som sjöng (till höger) hade en fantastiskt mörk och klangfull röst.

Skaldjurstallrik...mmmmmm

 Flamberad ananas...

Moliére har bidragit till att sätta staden på kartan...

Många fina städer i Languedoc

Under våra fyra dagar i Frankrike hann vi besöka två städer till utöver de ovan nämnda, nämligen Séte och universitetsstaden Montpillier som ligger 40 km från Marseillan. Séte ligger på och vid foten av ett berg och blickar ut över lagunen Etangé de Thau. Staden var inte den lättaste att köra bil i och vårt äventyr ner i ett parkeringshus i centrum fick oss att på allvar förundras över att det inte är fler bucklor på bilarna än vad det är. När benen slutat darra av pur skräck gick vi en tur i stadskärnan och kom fram till att Séte är trevlig stad att besöka men att det inte gör något att snabbt åka därifrån om man uppskattar lugn. Det var folk och bilar överallt...Hundbajskampanjen som har spritt sig i Frankrike tycks inte ha kommit hit än...men det var trevligt att sitta på caféet i parken. Det var det enda stället vi fann lugn på just den här dagen.

      

 Caféet där vi drack kaffe var väldigt fridfullt - här tankade vi energi och tittade på barnen som lekte vid fontänen med sina båtar

Det fanns flera saluhallar i centrum dit det är väl värt att åka och handla fisk och ost...Vi besökte även små bokaffärer där de bland annat sålde svenska deckarförfattare på franska. 

Fisk, fisk, fisk, skaldjur mm.... 

Efter lunchen så tog vi en promenad längs kanalen mot parkeringshuset. 

På väg till flygplatsen den sista dagen passade vi på att besöka universitetsstaden Montpellier. Det är en stor stad med ca. 250 000 invånare. Vi hann inte se hälften av allt som går att se i den staden då det finns ett stort utbud av kyrkor, museum, teatrar, caféer och restauranger. I jakt efter parkeringsplats (som inte var det lättaste att lokalisera i centrum) hann vi i alla fall skymta triumfbågen som är ett av stadens sevärdheter. Vi tog en promenad i värmen och besökte bland annat ett konstmuseum (Musee Fabre) som var väl värt sitt besök. Eftersom det var så stort så hann vi bara se en bråkdel och det vore roligt att åka dit igen...Museet var välorganiserat och arkitekturen var ljus och elegant.    

 Place de la Comedie

 Det fanns en myriad av caféer och restauranger i närheten av torget place de la Comedie¨

 Place de la Comedie

 Fabre museét

Paparazzi...

Farväl Marseillan - för denna gången

Av alla ställen vi besökte under den här korta men intensiva resan var det Marseillan som fångade oss mest. Den hade allt vi längtade efter...Innan vi åkte till flygplatsen i Marseille passade vi på att stanna till igen, äta god mat och ta en promenad till stranden och den gamla stadskärnan.

Hamnen i Marseillan innan hemfärden...

  Vi har fått sikte på ett hus - men ingenting är säkert än. Au Revoir Marseillan.