Början på en terrass

Fem veckor efter vårt förra besök i Marseillan så var det dags att återse både staden och vårt blivande hus. Det känns fortfarande helt rätt och det känns som att ödet hade just det här huset väntandes på oss. Den här resan är det bara jag som åker ner själv och min fru är kvar i ett mörkt och regntungt Sverige. Mistralen blåser och efter en vinglig sista sträcka så landar flyget i ett soligt om än lite kyligt Marseille. Även om både Béziers och Montpelliers flygplatser ligger närmare så har vi två av tre gånger flugit till Marseille. Det verkar som att med kort varsel är det lättare att hitta billigare flyg till dit än till de andra flygplatserna.

Jag passade att köra över Séte och stanna till på Lido (strandremsan mellan Medelhavet och Étang de Thau) där det ligger långa sandstränder. En söndag i november så var jag ändå inte ensam utan det var några ensamma bilar och husbilar som stod parkerade och människor strövade längs stranden och plockade drivved och snäckor.

Väl i Marseillan var det lite färre människor i rörelse än vid vårt senaste besök. Solen sken dock och några växter blommade fortfarande! 

Denna gång hade jag bokat in mig på ett B&B i Marseillan, Cosy chambres d'hôtes.. Jämfört med de två tidigare vistelserna i Pézenas och Grau'dAgde så är prisnivån på B&B i Marseillan högre. Jag passade på att prata med de väldigt trevliga ägarna Christel och Vincent och berättade att vi var på väg att köpa hus i Marseillan. De hade köpt sitt hus för sex år sedan och rustat upp det. När de köpte det var det jordgolv i entréplan och de har fått renovera det mesta. Så vi pratade en del om renovering. Det känns faktiskt skönt att köpa ett hus som inte behöver renoveras utan det enda vi ska göra är att bygga till en takterrass.

Efter frukosten så träffade jag vår mäklare och en byggmästare för att diskutera hur en takterrass kan byggas och få en kostnadsuppskattning på arbetet. Översta våningen på huset har för tillfället ett loft och stor takhöjd. Att bygga en takterrass betyder i princip att lyfta av taket bygga ett golv och sedan täta allt... Det känns som ett stort jobb men de är vana vid det här nere då alla utlänningar som köper ett hus vill ha en takterrass. Det ska inte vara något problem att få ok från staden så länge inte takterrassen syns nerifrån gatan, vilket inte ska vara ett problem för oss. Jag fick ett mycket positivt intryck av Yann, som är byggmästaren. Han kommer att ordna allt från ritningar, kontakt med staden och samordna de som ska bygga. 

Hamnen i Marseillan var lika mysig som alltid men de flesta restaurangerna var stängda för vintern. Några kaféer och restauranger höll fortfarande öppet.

Marseillans gränder i den gamla delen är urmysiga. Tänk att vi om några månader kommer att ha vårat eget hus här!

Husletandet fortsätter...

I oktober besökte vi Fastighetsmässan - att köpa hus utomlands i Kistamässan som arrangeras för de som intresserar sig för att köpa fastigheter utomlands. Mässan var välbesökt och fyllde på några av de luckor vi hade vad gäller relationen husköp och juridik i Frankrike.

När vi lämnade Marseillan i september så dröjde våra tankar kvar vid huset vi hade besökt där. Huset, vi hade i åtanke, låg i den gamla delen av Marseillan och var mycket litet men hade charm och var väl underhållet. Efter flera turer fram och tillbaka beslöt vi oss för att satsa på det och skrev ett mejl till mäklaren och berättade om våra planer. Dagen efter fick vi ett nedslående mejl där hon skrev att en äldre dam hade lagt ett bud på fastigheten. Kvinnan hade planer på att köpa det för att kunna hyra ut till de många turister som besöker området under sommaren. Typiskt! Huset var enligt oss inte värt mer än vad vi tänkte erbjuda och vi ville därför inte gå in i någon budgivning. Det slutade med att vi bestämde oss för en snabb resa ner igen i mitten av oktober för att titta på fem andra fastigheter som hade dykt upp på marknaden under vår frånvaro. 

Det är inte det lättaste att få en uppfattning om husen som ligger ute på nätet till försäljning! Franska fotografer har definitivt en hel del att lära om hur husbilder ska göras attraktiva och säljbara...efter att ha studerad bilder av hus där allt som syns är hörnet på en trappa, en golvmopp, en tröskel och väggen på en balkong beslöt vi oss för att se dem på riktigt...De franska lagarna gör det dessutom svårt att bli av med hyresgäster som hyr i andra hand - vid ett tillfälle hade ett av husen som salufördes på nätet en bonus...en sjuttioårig tant som kommer med på köpet...   

Vad gällde flyg så fanns det inte mycket att välja på just vid den tidpunkten vi kunde resa ner. Det enda flyg som fanns gick till Lyon (300 km från Marseillan) där vi hyrde en skruttig automatväxlad Citroen och höll tummarna att den skulle ta oss hela vägen fram...och förhoppningsvis även tillbaka... 

Vi hittade ett B&B i Le Grau d'Agde, som ligger ca. åtta kilometer från Marseillan, och bokade den snabbt. Eftersom vi aldrig hade varit i den trakten ville vi samtidigt passa på att utforska något nytt. På B&B bodde även ett medelålders par från Manchester som hade hamnat i Le Grau Agde som en nödlösning eftersom deras hotell i Carcassone visade sig vara uruselt. De åt frukost samtidigt som oss och hunden...och vi hamnade av misstag in på frågor som rör invandring där de hade långa utläggningar och starka, inte alltid underbyggda, åsikter om hur alla invandrare stjäl av fattiga engelsmän. Det är obehagligt hur faktaresistens liksom rent och skärt hat och misstro mot det främmande från alla läger växer sig allt starkare...    

Uterummet på B&B där det säkert är trevligt att sitta när det är varmt...nu var det ca. 7 grader när vi vaknade på morgonen. Burr. 

Här satt vi och åt frukost med ägarinnans hund som en av frukostgästerna. Ägarinnan hade gjort hemmagjord sylt som smakade underbart med varma croissanter! 

På kvällen när vi anlände var vi uthungrade efter att endast ha fått i oss en mini-spenat-paj på flyget och gick iväg till en trevlig restaurang där vi slappnade av med god mat och vin. Ägarinnan till B&B kände ägarna till restaurangen som bjöd oss på champagne för att hälsa oss välkomna. Trevligt!!

Le Grau d'Agde i oktober

Le Grau d'Agde är en turistby inte långt från Agde och Cap d'Agde som är intensivt besökt under sommarhalvåret men som går in i någon slags dvala när dagarna flyter in i oktober, november och december. Några restauranger var öppna och en och annan vilsen turist strosade omkring längs de långa och breda strandpromenaderna men övrigt gapade stränderna tomma. Byn kändes mer turistig än Marseillan men stränderna som böljar in mot land i små ombonade bukter är nog väl värda att besökas under vår- och sommarhalvåret. 

De små badbukterna i Le Grau d'Agde var inbjudande...

Det verkar finnas en hel del äldre pensionärer från olika delar av världen som tycks ha köpt hus i trakten. Det var många som var ute och spelade boule när vi promenerade runt på lördagseftermiddagen och vi kunde höra ett och annat energiskt f-n och sjut-n också ljuda på bouleplanen. På dagen var det underbart att sitta ute och känna solens strålar värma ansiktet - vi passade på att ta en öl och kaffe på ett av byns öppna caféer. Det var 18-20 plusgrader på dagen, men när solen började gå ner så sjönk temperaturen snabbt ner till tio och ibland under... 

Solen är på väg ner och till vänster skymtar piren dit vi promenerade ut innan kvällsmaten 

De grå skuggorna i bakgrunden är berg från bergskedjan Pyrenéerna.

När solen var på väg ner passade vi på att ta en promenad till en av flera pirer som finns i området. Det var verkligen vackert att se solen sänka sig ner bakom Pyrenéerna i fjärran medan vi vandrade på de svarta basaltstenarna som utgjorde vägen ut till piren!

En vy av Le Grau d'Agde från piren

 Piren i närbild...

  Piren i närbild...

Husbesök x 5

Vi besökte fem olika fastigheter under en och samma dag, men det var framförallt en som väckte vårt genuina intresse. Den var - precis som den förra - belägen en minut från stadskärnan och när vi stack huvudet utanför balkongräcket så kunde vi känna doften från bageriet som låg strax bakom hörnet. Huset från slutet av 1800-talet har tre våningar och är på 58 km2, med en kommande takterrass på 9 km2. Huset stamrenoverades för tio år sedan så allt kändes fräscht och gediget. Enligt den franska mäklaren hade det bott en gammal man i huset tidigare, men han hade bara nyttjat bottenvåningen. Under hans tid var byggnaden i så dåligt skick att taket i köket hade rasat ner en gång och lämnat ett stort gapande hål på andra våningen. Det var tur att farbrorn klarade sig med livet i behåll...Efter det renoverades allt från grunden.     

Den vindlande trappen...

På tredje våningen flödade solljuset in.   

Från fönstret på tredje våningen skymtade Marseillans kyrktorn...Det är ett ställe som inbjuder till att skriva!

Det andra våningsplanet med en fransk balkong var något mörkare än plan tre - men välgjort och med fina takbjälkar. 

Vi bestämmer oss för att köpa den!

Vi var lätt möra efter en dag med fem husvisningar, men vi kände ändå att det nog var ödet som ville att det första huset vi hade siktat in oss på aldrig blev av! Huset med de tre våningarna och kommande takterrassen var mycket större och mer välskött än det förra. Det rymmer oss fem utan problem men gör det också möjligt att bjuda flera familjemedlemmar och vänner utan att alla behöva ligga som packade sillar. Jag och min man satt ett tag i parken där rosorna fortfarande blommade och insöp det underbara solljuset innan vi vandrade vidare mot stranden i närheten.    

Det var oktober men flera blomsorter blommade för fullt. 

I lagunen Étange de Thau finns många båtar förtöjda.  

Den här stranden ligger tio minuter från centrum. På somrarna städas tången bort och det är fin sandstrand i botten. Även om den inte är lika trevlig som Marseillan Plage är det helt OK att ha en strand på gångavstånd.  

 Efter en god lunch så susade vi och vår skruttiga Citroen vidare mot Lyon. Bilen fick för sig att få pyspunka halvvägs tillbaka vilket gjorde oss till flitiga besökare av mackernas luftpumpar...Lyckligtvis kom vi fram välbehållna till flygplatsen - med huvudet fullt av husdrömmar. 

En av många spännande portar i Marseillan.

Att våga gå från idé till handling...

Vår nioåriga dotter uttryckte för någon dag sedan med en gravallvarlig stämma följande: "Mamma, vet du att jag tycker Sverige är det tryggaste och bästa landet att bo i hela världen, men jag vill inte att det ska vara så kallt och mörkt hela tiden". Men dem orden fångade hon in de tankar som jag och min man har känt gro i oss under flera års tid. Vi älskar Sverige men saknar värme och ljus när sommaren glider förbi in i höst- och vintermörker. Under en resa till Samos i juli 2015 satt vi under olivträden i hotellets trädgård medan vi lät blicken vandra över ljusspelet som uppstod av att solens strålar försökte leta sig in bland bladverken och konstaterade två saker: 1) vi mår så bra i sån här miljö och 2) vi har faktiskt möjlighet att förlänga den här känslan genom att köpa ett sommarhus vid Medelhavet! Det var på Samos som vi för första gången började leta lägenheter och hus på allvar...

 Samos, juli 2015...stället där vi bestämde oss att gå från idé till handling

   

Var vill vi boa in oss?

Även om Grekland har varit ett favoritresmål för familjen under femton års tid så kom vi snabbt fram till att vi inte riktigt skulle känna oss hemma där eftersom ingen av oss behärskar språket. Det ställe som vi alla har anknytning till är Frankrike av olika anledningar: min man har bott där och jag och de två äldsta barnen, har läst, alternativt läser franska under skoltid...Dessutom lockar den franska maten och vinet! När den tanken slagit rot så började vi aktivt att leta lägenheter och vi bestämde oss för området Languedoc-Roussilon i södra Frankrike eftersom det inte är så exploaterat som Provence. I augusti 2015 bokade vi tid med två mäklare i området och satte oss på ett flyg till Marseille eftersom flygresorna till Béziers och Montpellier var uppbokade. Där hyrde vi en bil och passade på att ta in omgivningarna under bilfärden under ljudet av Patricia Kaas fylliga röst...Det första stoppet var i Marseillan vid lagunen Étange de Thau, ca fyra kilometer från Medelhavet och Marseillan Plage, där vi tittade på ett litet (med betoning på litet) hus i ett mysigt gammalt kvarter i stadens kärna. Mötet med Marseillan var bokstavligt talat kärlek vid första ögonkastet. Hamnen, stranden, strandpromenaden, de många caféerna, stadskärnan med biblioteket, affärerna, saluhallen, de vindlande gatorna, människornas vänlighet och stadens lugn var en underbar mix och det kändes konstigt att behöva ge sig iväg efter några timmar för att titta på en lägenhet i byn Servian och sedan Agde.

Hamnen i Marseillan. Runt den ligger flera mysiga restauranger och caféer där de serverar skaldjur bla. De har även båtuthyrning och olika vattenaktiviteter. 

Fyra km från centrum ligger Marseillan Plage vid Medelhavet. Skönt vatten och sandbotten!!

Kyrkan i Marseillan

Centrum - med många små caféer, affärer, saluhall, bageri (kyrktornet syns i bakgrunden). 

En av flera parker vid hamnen i Marseillan

Ett besök i Servian 

Efter en god lunch på ett av Marseillans många hamnrestauranger (med bl a färska musslor och ostron från lagunens mussel- och ostronodlingar) tog vi bilen till Servian en liten by på ca 4000 invånare som ligger ca. 30 kilometer inåt land från Marseillan och tio minuter från turistbyn Pézenas där vi hade hyrt ett litet rum i ett stämningsfullt B&B. Strax utanför Servian ligger den ljuvliga trädgården Le Jardin de Sain Adrien. Det tog ett tag att irra till byn Servian eftersom vår GPS hade bestämt sig för att stigar utan tvekan kunde likställas med bilvägar. Den kunde för allt i världen inte förstå varför vi resolut undvek att åka in på de vägar den så glatt föreslog och tycktes gradvis bli lika frustrerad som vi av dess ivriga "gör-en-u-sväng" kommentarer att döma. När vi äntligen kom fram stod mäklaren och väntade på oss med ett artigt leende på läpparna och en något härjad blick. På väg till lägenheten berättade hon att Servian, enligt henne, är bättre än Marseillan eftersom den inte blir fullt så kall och fuktig under vintern . Lägenheten som vi tittade på var också liten (ca 30 km2) och bokstavligt talat en del av byns centrum. Torghandeln låg precis utanför fönstret...Efter ett samtal med den svenska mäklaren och hennes franska mäklarkollega så slog det oss att ett köp av lägenheter inte är det klokaste alternativet eftersom det gör oss så intimt sammanlänkade och beroende av fastighetens övriga invånare. Om man har tur så löper relationen smärtfritt, men det kan lika gärna bli så att taket rasar in och ingen av de övriga är villiga att betala sin andel för att laga den. Men det var inte bara lägenheten som inte kändes rätt...vi saknade dessutom doften av havet i Servian...  

Utsikt från lägenheten i Servian

Färden bär vidare mot den uråldriga staden Agde vid Medelhavet...

Den franska staden Agde är en av Frankrikes äldsta städer och grundades ca 600 f Kr och är känd för den bruna Basalt som används vid olika byggnationer - inte minst den ståtliga katedralen. Agde är även känd för dess stora nudiststränder. Staden är fullproppad av turister under sommaren och dess stränder är, enligt skvaller från bygden, nästintill omöjliga att hitta ett utrymme på där badlakanen kan bredas ut. Den centrala delen av Agde består precis som Marseillan av små vindlande gångar och färgglada portar, men kändes inte lika städad och lugn. Vi tittade på en fin lägenhet högst upp i en fastighet i gamla delen av Agde. Den var hemtrevligt inredd och hade en utsikt över takåsarna...Från terrassen kunde vi höra mängder av luftkonditioneringar som brummade lite lätt i takt med skogsduvornas hoande. Efteråt satt vi en timme på caféet vid det stora torget och slurpade glass för att känna in området.    

Huset med den målade fasaden - ett av flera kännemärken av staden.

Agdes gamla gränder..

Ett av torgen i centrala Agde där vi satt i drack kaffe och åt glass medan vi studerade omgivningen

Efter glass, kaffe och en promenad bland gränderna där mängder av barn lekte och åkte skateboard nerför sluttande gator kom vi fram till att Marseillan - trots allt - leder i mysighetsfaktor...

Vårt hemtrevliga B&B i Pézenas

Vi bodde i ett jättemysigt B&B mitt i Pézenas som sköttes av en vänlig medelålders kvinna! Frukosten serverades på hennes innergård, pyntad av terrakottakrukor med olika kryddväxter, fruktträd och prunkande blommor. Kring frukostbordet samlades alla gästerna på B&B och det serverades färska fikon, croissanter, andra färska frukter och hemmagjord sylt. De övriga gästerna var fransmän och det var spännande att förstå och göra sig förstådd...Örat var på helspänn men med hjälp av tålamod, kroppsspråk och ett visst mått av pusslande så lyckades vi göra oss hyfsat förstådda.   

Rummet på B&B 

Staden är ett känt turistområde inte minst på grund av dess slingrande gator, musik-, kultur- restaurang-, och caféliv. Den har sina rötter innan romartiden men Moliéres förkärlek för staden under 1700-talet har bidragit till att sätta den på kartan. Pézenas betyder ungefär fiskdamm och kommer ur en legend som hävdar att det fanns en sjö bakom slottet fylld av fiskar. Det franska kulturministeriet har kulturmärkt 116 artefakter varav trettio är skyddade med stämpeln 'Historiska monument'.    

En leksaksaffär...

Det vilar något magiskt över Pézenas och den påminner lite om en sagostad. Vi var där en helg och det fanns gatumusikanter på flera ställen runt omkring i staden och vi kunde inte låta bli att stanna och lyssna. Under fredagarna har affärerna dessutom öppet sent och barn och unga fyller gatorna efter tio-elva på kvällen...På ett av torgen hade de vinprovning och alla som ville kunde vandra runt med sina vinglas och smaka på olika sorter. Vi stannade till vid ett torg intill kyrkan och beställde vin, lyssnade på musik och funderade på vad vi sett, vad som kändes rätt och vad för typ av hus som vi längtade efter...Efter någon timme började magen kurra och vi vandrade vidare. Till slut fastnade vi för en stämningsfull restaurang lite i utkanten av stadskärnan där en man och hans kanadensiska kompis spelade låtar som fick oss att rysa av välbehag. Tydligen hade de precis lärt känna varandra och kom på att båda gillar musik och bestämde sig för att spela några låtar...Ägaren kom då och då ut och jamade med. Vi beställde trerätters. Skaldjurstallriken och den flamberade ananasen på slutet var så goda - kan fortfarande känna smaken!!  

 Musikanter vid restaurangen. Mannen som sjöng (till höger) hade en fantastiskt mörk och klangfull röst.

Skaldjurstallrik...mmmmmm

 Flamberad ananas...

Moliére har bidragit till att sätta staden på kartan...

Många fina städer i Languedoc

Under våra fyra dagar i Frankrike hann vi besöka två städer till utöver de ovan nämnda, nämligen Séte och universitetsstaden Montpillier som ligger 40 km från Marseillan. Séte ligger på och vid foten av ett berg och blickar ut över lagunen Etangé de Thau. Staden var inte den lättaste att köra bil i och vårt äventyr ner i ett parkeringshus i centrum fick oss att på allvar förundras över att det inte är fler bucklor på bilarna än vad det är. När benen slutat darra av pur skräck gick vi en tur i stadskärnan och kom fram till att Séte är trevlig stad att besöka men att det inte gör något att snabbt åka därifrån om man uppskattar lugn. Det var folk och bilar överallt...Hundbajskampanjen som har spritt sig i Frankrike tycks inte ha kommit hit än...men det var trevligt att sitta på caféet i parken. Det var det enda stället vi fann lugn på just den här dagen.

      

 Caféet där vi drack kaffe var väldigt fridfullt - här tankade vi energi och tittade på barnen som lekte vid fontänen med sina båtar

Det fanns flera saluhallar i centrum dit det är väl värt att åka och handla fisk och ost...Vi besökte även små bokaffärer där de bland annat sålde svenska deckarförfattare på franska. 

Fisk, fisk, fisk, skaldjur mm.... 

Efter lunchen så tog vi en promenad längs kanalen mot parkeringshuset. 

På väg till flygplatsen den sista dagen passade vi på att besöka universitetsstaden Montpellier. Det är en stor stad med ca. 250 000 invånare. Vi hann inte se hälften av allt som går att se i den staden då det finns ett stort utbud av kyrkor, museum, teatrar, caféer och restauranger. I jakt efter parkeringsplats (som inte var det lättaste att lokalisera i centrum) hann vi i alla fall skymta triumfbågen som är ett av stadens sevärdheter. Vi tog en promenad i värmen och besökte bland annat ett konstmuseum (Musee Fabre) som var väl värt sitt besök. Eftersom det var så stort så hann vi bara se en bråkdel och det vore roligt att åka dit igen...Museet var välorganiserat och arkitekturen var ljus och elegant.    

 Place de la Comedie

 Det fanns en myriad av caféer och restauranger i närheten av torget place de la Comedie¨

 Place de la Comedie

 Fabre museét

Paparazzi...

Farväl Marseillan - för denna gången

Av alla ställen vi besökte under den här korta men intensiva resan var det Marseillan som fångade oss mest. Den hade allt vi längtade efter...Innan vi åkte till flygplatsen i Marseille passade vi på att stanna till igen, äta god mat och ta en promenad till stranden och den gamla stadskärnan.

Hamnen i Marseillan innan hemfärden...

  Vi har fått sikte på ett hus - men ingenting är säkert än. Au Revoir Marseillan.