Vi är husägare i Frankrike!

Från Barcelona till Marseillan

Att köpa hus i Frankrike är en långsam och byråkratisk process, men det kändes jätteroligt när notarien efter två månader kontaktade oss om att alla papper är i ordning och att det är dags att skriva under hyreskontraktet. Den 27 januari var dagen då kontraktet skulle skrivas på. Vi bestämde oss för att flyga till Barcelona den här gången för att se hur det kändes att bila till Marseillan från Spanien. Vi landade kl. tio på kvällen och började med at övernatta på ett spanskt hotell i utkanten av Barcelona. Sträckan från hotellet till Marseillan var på 32 mil vilket är ungefär lika långt som från Lyon. Det fanns flera mysiga ställen att besöka vid den spanska solkusten men vi valde att åka raka vägen till vår lilla stad.  Vädret i januari var helt ok…18-19 grader under dagen och runt 5 grader på kvällen. Vi bodde på B&B La Casa Occitante som ägs av ett italienskt par som bott i Frankrike under en längre tid: Roberto och Peggy. Huset de bestämt sig för att köpa och rusta upp till ett B&B var ett gammalt vinbondehus från 1700-talets slut. De hade gjort all renovering själva och var under vårt besök i full färd med att anlägga ett spa på bottenvåning. Både Roberto och hans fru var måna om att vi hade det bra och gav intryck av att vara varma människor.

 

Det upprustade köket

Utsikten från vårt B&B fönster

Utsikt från vårt B&B fönster

Äntligen är nyckeln vår!

Det var en fantastisk känsla när vi äntligen fick nyckeln till huset i våra händer efter en lång och mycket formell (fransk) genomgång av alla viktiga dokument i anknytning till husköpet. De förre ägarna hade varit vänliga nog att komma förbi huset för att förklara hur allting fungerar. Det första vi gjorde när vi tassade från notariens kontor var att köpa några glas, koppar, tallrikar och en vattenkokare…Det är inte långt att gå till byns stora varuhus, men vi lyckades gå vilse på hemfärden och hamnade i några spännande kvarter i byns ytterkanter. 

Ytterdörren som vetter mot den trånga gränden och en trevlig grannes hus.

Vi fick veta att huset bara har haft en ägare; en man som föddes i huset 1895. Han bodde där i 104 år innan han blev sjuk, hamnade på sjukhus och dog. Han bodde i princip endast på bottenvåningen där han hade en säng, en vask, en toalett och ett litet förråd. Det övriga huset användes som vindsförråd. Under hans år förföll huset och delar av taket på bottenplan föll ner i bitar...   

Vi har börjat boa in oss. Koppar, glas och assietter har hittat sina platser i köksskåpen...inklusive coca cola zero... 

Inget hus är komplett utan en vattenkokare... 

Det finns ett ljus och en charm över huset som tilltalar oss.

Huset köptes av de förre ägarna 2005 och renoverades från grunden. De hyrde sedan ut den till ungdomar som inte riktigt skötte fastigheten som de skulle. Ägarna var därför tvungna att renovera delar av huset igen efter att de flyttat ut. Enligt de franska lagarna är det dessutom mycket svårt att bli av med hyresgäster och mellan raderna verkade de förra ägarna ha haft en utmaning med att få bort dem. I samtal med grannarna så tycks ungdomarna ha varit måttligt populära då de använde deras balkonger för att hänga tvätt när de inte var där.  

Andra våningen där vardagsrum med bäddsoffor ska vara.

Den vindlande trappan och murbruket från 1890-talet. 

En liten alkov och brandvarnare som tydligen också måste finnas i franska hem. 

På den tredje våningen ska vi bygga ett nytt kök för att inte behöva gå så långt för att duka på takterrassen. Vi flyttar ner sovrummet till bottenplan. 

Det är värt att fira

På kvällen beslöt vi oss för att skåla på Delicatessen en av de många mysiga restauranger i byn. Restaurangen var bohemiskt inredd och kyparen var väldigt vänlig…men både jag och min man var rejält trötta efter en intensiv dag med resa, notarieäventyr, samtal med de förre ägarna och husboande. Det blev inte bättre efter ett ljuvligt glas rött vin. På grund av min trötthet lyckades jag beställa rått nötkött, vilket enligt många betraktas som en ’delikatess’. Personligen delar jag inte den inställningen. Nötköttet och jag sneglade på varandra tills min man bestämde sig för att förbarma sig över den.  Men det var en stämningsfull kväll och klirret av vinglas för att besegla husköpet kändes speciellt.     

Det fanns gott om små detaljer att vila blicken på i restaurangen och mjuk jazz musik omslöt gästerna vid matborden.  

Underbart gott vin...mmmmm 

Jätteräkorna var saftiga och några hamnade på min sida av bordet efter ett tag. 

 Rått nötkött. Hm. 

Färgglada dörrar i kvarteren runt omkring huset

 Dagen efter började vi med att pyssla i huset. Jag passade även på att gå en promenad i kvarteret och studerade alla fina dörrar. De gamla kvarteret i Marseillan är full av små detaljer. Inget hus är den andra lik.

 Dörrar...

 ...dörrar...

 ...fönster...

1.  ...och fler dörrar inklusive ett träd som ser ut att vara fikon.

Stranden i närheten av Marseillan…

Dagen efter att vi spenderat stora delar av tiden med att boa in oss i vårt nya hus åkte vi iväg till stranden för att ta en promenad. Det var soligt och knappt några människor alls på den milslånga sandstranden, men desto fler snäckskal. Ljudet av havsvågor och solens varma sken var som balsam för själen. I bakgrunden syns medeltidsstaden Sète som är en av de största hamnstäderna i trakten. Sète vilar på en kulle som angränsar både till medelhavet och lagunen Étange de Thau.  

Utsikten över stranden där Séte syns i bakgrunden.  

En skugga.

En nött trädstam som fungerar utmärkt som tillfällig pall för att blicka ut över havet. 

Stranden breder ut sig flera mil. Det är svårt att tänka sig att det är fullt här på sommaren. 

En hattförsäljare i Pézenas. 

 I Pézenas finns det många mysiga cafér att välja bland - särskilt om den bohemiska stilen tilltalar.

En målning på väggen i anslutning till ett av stadens caféer.  

Ett av de äldsta byggnaderna i Pézenas vi snubblade över av en slump.  

Mmmm, café creme 

Det finns gott om festivaler i staden även under vinterhalvåret.  

 En till dörr...denna gång i Pézenas. 

Picknick i huset på kvällen

Efter två dagar med elementet på så tog sig temperaturen i huset upp till 22 grader. Vi bestämde oss för att köpa lite pizza och vin och ha picknick på översta våningen. Det var en speciell känsla att vara där på kvällen. Vi låste och lät lampan vara tänd varpå vi gick knappt 100 meter till stadens centrum och närmaste pizzeria. Medan vi väntade på att pizzorna skulle bli klara gick vi en promenad i staden och förundrades över att så många unga och äldre stod  ute och pratade en januarikväll. Ovanför staden tronade det upplysta kyrktornet.  

 Vi låste och gick iväg för att köpa pizza. 

 Det upplysta kyrktornet som vi inom kort kan se från vår blivande terrass.

Pizzerian på torget. 

Vi stannade till i Collioure på väg till Girona

Dagen innan vi skulle flyga tillbaka till Sverige från Barcelona stannade vi till i en känd liten hamnstad inte långt från spanska gränsen: Collioure. Det var riktigt varmt l luften och vi tog en liten promenad vid stenstranden innan vi stannade på en restaurang och åt en god fransk lunch. Det var mängder av turister den här söndagen och många människor satt och solade i bara T-shirts.

Ett torg vi såg på väg mot stranden.  

Det var verkligen fullt av turister som njöt av det vackra vädret och utsikten.  

Vattnet var riktigt klart och såg inbjudande ut trots sin kyla. 

Borgen som vi aldrig hann besöka men tänker att vi gör det vid något tillfälle.  

 Ett torn... 

Utsikten över borgen från restaurangen där vi satt och åt lunch. Flera musikanter spelade i bakgrunden.  

Det var en underbar créme brule. 

Det fanns flera pittoreska gränder att promenera i Colliour.  

Även i den här staden fanns charmiga små detaljer att uppmärksamma...

En strupränna med personlighet 

Girona i Spanien

Vi hade bokat ett hotell inte långt från Gironas centrum. Hotellet låg uppe på en kulle med fantastisk utsikt över den uråldriga universitetsstaden. Vi stod ett tag ute på terrassen och bara njöt av att solen sänkte sig ner och spred en kaskad av färger över omgivningen.

Utsikten över Girona, när solen är på väg ner.  

Hotellet där vi bodde speglade solnedgången fint.  

 Hotellet hade tydligen satsat på modern konst - överallt fanns designmöbler som säkert är mysigt att sitta i på sommaren när temperaturen är över 9 grader... 

 Ett fönster mot naturen...

Vi hann med att besöka den gamla katedralen innan staden sänkte sig i mörker.   

 Utsikt från katedralen när till medeltidsgränderna som är fulla av små butiker. 

Utsikt av själva katedralen nerifrån.