För att kunna ha en chans att bli klar med vår terrass innan juli då alla fem familjemedlemmarna tänkte invadera huset under tre veckor så beslöt vi oss för att åka ner till Marseillan och träffa hantverkare ansikte mot ansikte. Den här gången följde vår trettonåriga son med - spänt förväntansfull. Vi flög till Lyon den 3:e maj och hyrde en lite större bil för att kunna frakta täcken, madrasser, kuddar mm i den.
Vi behöver möbler!
För att kunna åka ner hela familjen till Frankrike i juli så kan det vara klokt att åtminstone ha lite möbler. Typ något att sova på om inte annat. Vi letade runt på IKEA:s webbsida i Montpellier och valde ut två bäddsoffor, en frys, fyra vita barstolar, en spegel och en klädhängare med galgar. De lovade heligt och dyrt att allt skulle levereras hela vägen till vår dörr det datumet som vi hade önskat. Med tanke på att en av oss läst om en familj som resonerat i liknande banor men inte fick sina möbler i utsatt tid så hade vi skissat på plan en plan B....Men hör och häpna allt kom när det skulle. Det enda tråkiga var att vår frys hade fått en elak buckla, men vi tog bilder och ska reklamera. Vi stannade även till på
IKEA i Montpellier på nedvägen för att köpa täcken, kuddar och lakan. Under några ögonblick funderade vi på om vi alls lämnat Sverige... Tyvärr var vi så uppvarvade med alla aktiviteter att vi glömde fotografera resten av möblerna...Fortsättning följer.
En sorglig kyl och frys...
En klädhängare med galgar är född.
Det tog oss en hel dag att montera ihop alla bäddsoffor, barstolar och pallen...och det är nog en underdrift att säga att vi var trötta efteråt. Den präktiga glada gubben på IKEA:s instruktionssidor har med all sannolikhet inte letat försvunna muttrar eller skruvat på ena väggen på sängen åt motsatta hållet...Men när allt var färdigt och vi fraktat ut travar med kartonger (inklusive den glada gubben på instruktionsbladet) till bilen så var vi mäkta belåtna. Vi lyckades dock missa både posten och återbruket med tio minuter och fick finna oss i att åka bil med knarrande kartonger i tre dagar då allt var stängt på Kristi himmelsfärd. Vår son satt med kinden pressad mot bilrutan och tyckte det var måttligt upphetsande.
Kvällspromenad
Innan middagen tog vi en promenad vid hamnen. Det var varmt i luften och helt vindstilla. Lagunen Etange de Thau låg helt spegelblank och i caféerna och restaurangerna som kantade hamnen hördes glada skratt och sorlet av röster.
Hamnen i kvällskjus.
Adrian med piren i bakgrunden.
En pir och solnedgång...
Det vilade ett lugn över lagunen denna kväll.
Klostret Abbaye de Valmagne
På Kristi himmelsfärdsdagen besökte vi Abbay de Valmagne. Solen lös från en klarblå himmel och det kändes som mitten av juni i Sverige. Patricia Kaas låtar fyllde bilen när vi snirklade oss fram på små byvägar. Klostret som byggdes av cisterciensordern upplevdes som förvånansvärt fridfullt av oss alla tre. Det konstruerades under 1200-talet och i mitten tronar en stor gotisk kyrka som sedan franska revolutionen fungerar som en stor vinkällare. Vinet har sedan långt tillbaka i tiden betraktats som en dryck från himlen och en av prästerna under 1900-talet använde vinrankor för att forma ett stort kors. Korset med de torkade vinrankorna hänger i kyrkan...
Den gotiska kyrkan
Ett kors med vinrankor som skapades under 1950-talet
Ingången från kyrkan till den pelarprydda innergården där munkarna höll till.
Det var ett fantastiskt ljusspel där allting tycktes harmoniera med varandra
Det mest spännande med klostret var alla de små rum som skapades med hjälp av olika detaljer som samspelade - en båge, klängväxter, ett överraskande fönster...
Ljusspel med hjälp av ett kyrkofönster
Funderar på vilken sorts blomma detta är...
Vi avslutade besöket med att titta på den medeltida klosterträdgården.
Efter besöket i klostret tog vi bilen
till Méze för att äta lunch. Det var så mycket folk att vi fick cirkulera ett
tag innan vi hittade någonstans att stå. Första gången vi besökt staden var i
augusti 2015, men då hade vi bara varit i ytterkanten. Centrum med hamnen och
restaurangerna var nästan lika mysigt som i Marseillan…men bara nästan.
Lunch i Méze
Méze är en gammal stad nordväst om
lagunen och är precis som Marseillan ett mecka för ostronälskare. Staden har
många fiskare som förser restaurangerna med färsk fisk. I borgen Chateau de
Girard från 1600-talet finns det möjlighet att titta på konstutställningar –
men så långt kom vi inte den här gången utan vi nöjde oss med att leta reda på
en restaurang för att äta. Vi ville nämligen hinna besöka havet och känna varm
sand under tårna innan tillbakafärden till Sverige. På hemvägen stannade vi
till vid kyrkan i centrum från 1100-talet för att tända ett ljus
till nära och kära.
Utsikten från restaurangen där vi satt i tre (!) timmar .
Vi älskar verkligen sättet som fransmän (generellt) lägger ner tid på att äta gott. Det finns en enorm njutning i att bara sitta på en restaurang och låta omvärlden omsluta oss med alla dess ljud, dofter, färger och rörelser. Men den här restaurangen tog priset i långsamma kypare. Det tog cirka en timme mellan maträtterna och då har vi inte tagit med de tjugo minuterna vi fick vänta på att få menyn. Vår son brände nacken rejält efter det här besöket.
Vi stötte på en sömndrucken misse på väg mot bilen.
Det förbereddes för fest under Kristihimmelsfärd...tivolit hade flyttat in till stan
Dörrar, dörrar och dörrar...lär återkomma....
Ett besök i Méze, sen var vi redo för varm sand, doften av hav och glass.
Plage Marseillan...
Det kändes som högsäsong i
Marseillan Plage. Det var bilar överallt och människor gick i strid ström med parasoller till stranden. Hm, hur blir det i sommar. Kontrasten mot staden Marseillans stilla lunk är påtaglig. Längs boulevarden kryllar det av små kitchiga caféer, hög musik, souvenirbutiker med allehanda varor. Liksom på många andra ställen så fanns det stora fält av färggranna blommor som doftade ljuvligt och sanden var precis så härlig som vi hade hoppats.
Den härliga stranden med mjuka sandynor som påminner om Gotland
Sand mellan tårna...äntligen!!
Efter vår korta promenad stannade vi till vid ett litet café med gungstolar. Adrian tog en gigantisk glass med grädde som han knappt fick i sig hälften medan vi smuttade på gott kaffe och tittade på människor.
Ett kort stopp i Orange på vägen till flygplatsen
Orange (Aurenja) i regionen Provence-Alpes-Cote d'Azur ligger som sagt i Provence och souvenirbutikerna kryllar av lavendelparfym och lavendelkuddar. Staden som har ca 30 000 invånare har en lång och spännande historia. Orange -som inte betyder apelsin - grundades av kejsar Augustus redan 35 f Kr eftersom han tyckte att den hade ett bra läge för handel med kringliggande länder. Dess stora betydelse under romartiden märks inte minst pga de många gamla byggnaderna från romartiden såsom Romerska teatern och Triumfbågen i Orange. Dessa finns med på Unescos världsarvslista. Under 1000 blev Orange huvudstaden i ett självständigt grevskap och har över åren tagits i besittning av Preussen, Huset Nassau-Oranien och Ludvig den fjortonde. Genom freden i Utrecht fick Frankrike äganderätten över Orange...
Vi började med en mysig lunch i ett lugnt litet torg inkämd mellan husen
Vi kan aldrig låta bli att besöka kyrkor...
